Svenglish - Living Lollo

GRATTIS PÅ 1-ÅRSDAGEN

I dagarna är det ett år sedan PIHMA släpptes ... mycket har hänt under ett år ...

* Release-fest på Grekiska Tavernan i Midsommarkransen

*Officiellt släpp i samband med bokmässan

*Signering på Bokia i Nässjö

*Medverkan på TV: Smålandsnytt & Eftersnack

*Intervjuer med tidningar runt om i Småland

*Intervju Radio Jönköping

*Recensioner från tidningar i hela Sverige

*Föreläsningar på bibliotek och Rotaryklubb och Zontaklubb i Nässjö

*BUS (Barn- och ungdomssektionen på Författarförbundet) Julfest

*Författarbesök på gymnaiseskolor, högstadium och folkhögskolor (främst i Småland)

*Nominerad till Slangbellan - vann Slangbellan för bästa barn-&ungdomsdebut

*Recension i Svenska Dagbladet

*Omnämnd på SVT - kulturnyheterna

*Intervjuer i "Författaren" och "Tidningen Folkhögskolan"

*Första upplagan slutsåld, andra upplaga tryckt

*Översättning till danska

Om du har orkat läsa så här långt kanske du tänker "oj vilken tur hon har haft". Kanske känner du dig till och med lite avundsjuk. (Det skulle jag gjort ;=) Men vad de flesta inte vet är att det är GRYMT HÅRT ARBETE, speciellt när man är utgiven på ett litet förlag som Författarhuset. Det finns inte möjlighet för stora PR-kampanjer a la Bonniers. Anledningen till att jag blev recenserad i så många tidningar var att jag ringde runt och "tjatade". Även om Författarhuset skickat ut en hel del recensionsexemplar är det många journalister som bara recenserar de mest kända författarna. Samma sak med skolbesöken. Jag har fått ringa och bjuda in mig själv. Vilket kan vara otroligt knäckande när man får nej efter nej innan det där ja-et kommer ... Knäckande är det också att gå in bokaffärer och be dem köpa in min bok. (Igen: bokhandlare är rädda för att ta hem böcker från små förlag.) Lite roligare har det varit att gå på poetry slams eller öppna scener för poesi och framföra bokens enda dikt "En helvetes massa hål" ...

Trots denna lilla klagosång har det hårda arbetet verkligen lönat sig. Eller kanske är det bara tack vare att jag vann Slangbellan ... I år får jag betalt för att medverka på bokmässan, plus att jag kommer bli intervjuad på Författarförbundets scen. I oktober får jag betalt för att medverka på en annan mässa: "Litteralund". Nu kontaktar tidningar och skolor mig istället för tvärtom ...


Tack i tusenfalt för tiotusende gången till alla som har hejat på mig. Ni vet vilka ni är. ( R.I.P.  Farmor, Greken, Eva.)
Idag träffade jag en kille i Stadsparken i Nässjö som blev impad över att jag skrivit en bok. Han skulle också vilja skriva en bok. Men han sa att det var för jobbigt.
 "Jag skulle bara vilja prata och så kunde någon annan skriva ner det åt mig ..."
Han skulle bara veta att det jobbiga är inte att skriva boken. Det jobbiga är att visa den för världen. Hur ska någon kunna tycka något om en bok om de inte ens vet att den finns?