Svenglish - Living Lollo

Igår var jag på något som kallas Write Club. En tillställning i Brighton där man träffas och skriver. Kvällen har 6 olika rundor. Först skriver man i 2 minuter, sen i 5 mintuer, sen i 10 minuter. Efter en liten rast börjar man igen och skriver i 10 minuter, 5 minuter, 2 minuter. Efter varje runda är alla tvugna att läsa upp vad man skrivet.

Det finns bara en regel: be inte om ursäkt

Det är ingen som förväntar sig att man ska skriva ett mästerverk på 2, 5, eller 10 minuter. Därför får man inte säga "det här är skit" innan man läser upp. I alla skithögar finns det åtminstone något som glänser. I alla fall om du eller din  hund har svalt pengar ...

För att hjälpa inspirationen på traven har man en bild att titta på vid varje runda. Igår hade vi bl a en bild av en clown som speglade sig, en klänning på en galge i en garderob, ett fönster med en utsikt, två människor som var på väg mot ett hus.

Jag blev inte nöjd med något av det jag skrev. Men det är inte det som är meningen . Meningen är att hålla skrivarmusklerna igång. Jag uppmanar alla som vill skriva att kolla på bilden ovan, sätta klockan på tre minuter och skriva vad som faller en in.

Likaväl som att en joggare inte kan springa ett maraton utan att träna så kan en författare inte skriva en roman utan att träna. Det är inte alltid roligt att träna. Man fattar inte vad man ska ha det till. Men även om man bara skriver skit så håller man musklerna igång.

Författarcoachen Johanna Wistrand brukar lägga ut  bra bilder på sin blogg som man kan skriva till.

(Lotus - kanske är det det här du menar med minimaror ...)

Det här skrev jag om clownbilden på 2 minuter:

"And there I was putting on my mask. But lately my real self had started to feel more like a mask than the mask itself. Because the mask wasn't a mask as such. It was just paint. I was born white now i made myself even whiter as if to prove something. The smile at the back of the mirror never let me down."