Fay Weldon - den enda feministen?
Igår var jag och lyssnade på författaren Fay Weldon som besökte Brighton. Vilken kvinna! Bland annat säger hon att hon är den enda feministen, som om det var en självklarhet.Fay har inspirerat mig att INTE skaffa barn. I alla fall inte mer än ett. Hon påstår att det var lättare för kvinnor i hennes generation (hon är snart 80 år) att fostra barn. Nuförtiden ska allt göras rätt och mammorna har ett helt annat moraliskt ansvar. När hon fostrade sina egna barn följde hon inga regler och lämnade dem ofta ensamma och gav dem fel mat ... men de överlevde.
Vidare säger Fay att nu är det männen det är synd om för att vi kvinnor helt enkelt inte behöver dem längre ... Och i nästa andetag säger hon att livet slutar vid 35 för då slutar männen att se kvinnor som sexobjekt ... Om någon annan hade kläckt ur sig det här skulle det säkert bli stor debatt, men Fay pratar med mer övertygelse än den mest pålästa politiker ...
Hon pratade även om skrivande. Att hon är lika hemsk som sina värsta karaktärer. Och att man blir bättre på att skriva romaner ju fler man skriver, men det betyder inte att romanerna blir bättre. Det är bara det att man vet hur man gör.
Jag har bara läst två av Fay's böcker: Big Women (om en grupp kvinnor som kämpar för feminismen i 70talets England) samt hennes mest kända The Lives and Loves of a She-Devil (minns du Sara?).
Även om jag inte håller med om alla Fays påståenden fick hon mig att tänka. På hur lika och olika män och kvinnor är ... Sara aka GameGirl har skrivit ett intressant inlägg om män och kvinnor, LÄS HÄR. Jag har nu varit singel i två år och nej jag BEHÖVER verkligen ingen man ... men ibland VILL jag ha en ändå ... särskilt en som kan laga vegetarisk mat och har läst mer än en bok i sitt liv och är snygg och kan läsa mina tankar osv ....
Och angående att vara författare och ha barn ... Jag har verkligen inga barnplaner just nu ... Om det en dag trots allt skulle hända känner jag mig inspirerad av Lotus och Fru Agrellan och Morgan som lyckats behålla skrivandet trots barn. Men så har de ju bara ett var ... Det var just det Fay sa. Att hon inte förstår hur dagens kvinnor klarar av mer än ett barn. Hon har själv 8 (!) inklusive styvbarn och har skrivit över 30 romaner ... Hur klarade hon då? Hon hade män som försörjde henne och barn som passade varandra.
Klart du inte BEHÖVER en man! Det är ju aldrig en fråga om MÄN BEHÖVER kvinnor, men alla VILL HA kärlek, vi är ju flockdjur och vi vill beflocka oss :) hahaha nä men kärlek är mysigt och fint! En mycket klok kvinna jag känner sa att hon aldrig hade tänkt sig skaffa barn, men så träffade hon en man som hon blev riktigt kär i och då var det en annan femma. MEN FÖRST DÅ. tur att hon tänkte så annars hade inte jag funnits....
sååå koncentrera dig på kärleken. eller vad som. ta det som det kommer. man behöver inte planera. om vi kommer på att vi vill ha barn vid 40 men fortfarande itne fått så åker vi bara till danmark och inseminerar. hel-lugnt ju.
Hehe, och jag har ju snart två. Hur ska det gå? Skämt och sido. Om skrivandet är ett val man har gjort, en förutsättning för att man ska leva, så kommer skrivandet självklart att stanna. Men det handlar just om det valet. Att skapa sig ett rum där man faktiskt kan göra detta. Skriva. Mina rum är exempelvis tunnelbanan, någon timme om kvällen, paralella tankar när det leks med dockor, bilar, promeneras och sjungs. Att träna sig i att finna inspiration i tiominutersstötar och att se ALLT som en del i detta är självklart ett plus =)
Instämmer i det som Lotus skriver. Vill också tillägga att det har att göra med hur man fördelar arbetet i hemmet. Jag ser ofta förhållanden där den ena parten tar på sig någon slags superroll och vill sköta precis ALLT i hemmet, inklusive barn, och då förstår jag om det inte blir tid över. Om båda däremot är eniga om att det är viktigt med tid för reflektion och egna intressen brukar det lösa sig. Kram Fru Agrellan
