Släpp loss din röst!



Eller hur man nu översätter Free your Voice!

Förra helgen deltog jag i en sång&röst-workshop baserad på Alexander-tekniken. Efteråt tänkte och kände jag inte så mycket, kände mig mest tom som ofta är fallet när man varit med om något intensivt. Men hela veckan efteråt var väldigt känslosam för mig, det var mycket som hände i min kropp och knopp.

Jag är en person som har spenderat större delen av mitt liv i min fantasi och mitt intellekt och känner mig inte speciellt sammanfogad med min kropp. De som känner mig väldigt väl vet att jag har/haft komplicerade relationer med kroppsliga grejer t ex mat, toalettbesök och sex. Jag ser ofta på mig själv utifrån och tycker att min kropp är en börda, något som inte tillhör mig. Jag har ingen rytm, kan inte hålla takten och har svårt med motorik. Är en person som ofta välter saker eller har sönder saker.

Om man är författare kan det vara en fördel att ha distans till sin kropp, men tiderna förändras och en författare är inte längre en person som sitter gömd i en stuga någonstans ... Nuförtiden måste man synas, prata och läsa inför publik. Vilket jag gillar och är bra på. Men jag har aldrig ägnat mycket tanke och tid åt hållning, röst och andning.

Genom att göra enkla röstövningar (men för mig svåra!) som att sjunga alla vokaler och känna efter var det vibrerade i kroppen fick jag en bättre kontakt med min kropp. Det var också väldigt bra att ligga ner i en Alexander-pose som gjorde att jag insåg vilken potential kroppen har och hur allt hänger samma. Hur en rak rygg gör en tryggare, säkrare.

I måndags vaknade jag upp och sjöng! Det är inte ofta det händer. Jag har en blockering vad det gäller sång och sjunger inte ens i duschen och om det är någons födelsedag mimar jag bara med i ja må hon leva och hoppas att ingen hör mig ... Så workshopen öppnade upp mitt sångerska i mig igen. Jag gillade att sjunga när jag var yngre och älskade när vi sjöng i kör i skolan, men i sena tonåren slutade jag för att jag blev medveten om jag sjöng falskt ...

Det kommer nog dröja ett bra tag innan jag vågar sjunga när människor är omkring mig, men jag känner mig lite säkrare i alla fall. En del av mina dikter har vissa rader som kan sjungas ... Det är något jag vill jobba med. Men som med allt om man inte tränar kommer man ingenstans ... Mina house mates får väl hålla för öronen!

Fast ju nu fokuserar jag fortfarande mest på noveller. Min novell "Ex love" blev utvald för uppläsning nästa söndag på en tillställning som kallas Short Fuse Story Salon! Jag ska försöka sammanfoga min röst, min hållning och min andning ...

Kommentarer
Postat av: Sara

Bra jobbat min vän!!!

2010-05-05 @ 08:06:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0