Svenglish - Living Lollo

Skrivande är ingen sport!
I löpning är det självklart. Förste man eller kvinna över mållinjen är vinnaren.

Vad det gäller skrivande är der mer komplicerat.
Det finns ingen vinnare eller förlorare.
Det handlar om personlig smak.
Om du inte vinner betyder det inte att du inte är vältränad.
Du vet inte hur nära du var eftersom man inte får ett brev
som säger "du kom på fjärde eller femtiofemte plats i vår tävling"
ofta får man inget svar alls eller bara några artiga rader
som säger att din novell inte var rätt just nu.

Jag har blandade känslor vad det gäller tävlingar.
Men om man inte är med kan man inte vinna ...
Och en grej som är bra med tävlingar är att jag
blir mer motiverad att avsluta en berättelse
och göra den så bra som möjligt.

Jag har just nu 6 olika noveller på gång, som väntar på att bli ivägskickade, men först behöver jag lite kommentarer. Man är alltid blind för sin egen text. Skicka aldrig iväg något till en tävling innan du låtit någon annan läsa! Det finns alltid något att förbättra. Läs mer om mina noveller här. (in English)


igår var jag på poesifestival. senare på goth-klubb. någonstans i vimlet försvann min kamera. gick tillbaka till klubben idag och frågade men ingen hade sett den. (punk-dreadlockiga killen i baren var dock söt och hjälpsam.)den som tog den kommer nog ha roligt åt bilderna på poeter med konstiga miner. lyckligtvis hade jag sparat alla andra bilder på min dator. det var en kul kväll. men inte värt en kamera.

vissa människor äger inte en kamera. jag tycker att det är märkligt. om jag inte dokumenterar mitt liv är det som om det aldrig har hänt. visserligen skriver jag dagbok varje dag. men en bild kan väcka helt andra minnen. ibland vet jag inte om jag minns grejer från min barndom eller om jag bara minns dem för att jag sett dem på bild.