När man blir refuserad ...
Jag trodde att jag hade fått något KUL i posten idag. Det låg ett kort på hallmattan och på kortet stod det att jag hade ett brev att hämta ut på posten för att avsändaren inte hade lagt på tillräckligt med porto. Jag tänkte direkt på Sara, som brukar mygla med frimärken ibland. Så skrattande cyklade jag till posten och såg fram mot att hämta ett tjockt brev.
Besvikelsen var stor när upptäckte att det på sätt och vis var JAG som var avsändaren. När man skickar iväg ett bokmanus vill förlagen/agenterna ibland att man ska skicka med ett självaddresserat, frankerat brev så att de inte behöver lägga ut svarsporto. Jag hade inte räknat med att de skulle skicka tillbaka hela klabbet (synopsis, CV, tre första kaptilen). Så här skrev förlaget:
"Many thanks for submitting REPLACING ANGEL for our consideration. I’m sorry to report we will be passing on this title. I noted with interest your previous publishing experience in Sweden – I think your English prose is not quite strong enough yet, however I think that will come with time. My advice would be to keep on practicing writing in English and try to really make the prose come alive on the page. Do keep us in mind for your next novel in English."
Det var nära att jag satte mig på närmsta på pub för att dricka öl och böla ut min tragedi inför främmande människor. Som tur var hade jag redan planerat att äta lunch hos min väninna Saskia som bjöd på chokladtårta. Hon sa bra saker som fick mig att känna mig bättre. Att de i alla fall hade läst och tänkte över mitt manus.
Eftermiddagen passerade som i en dimma. För att trösta mig läste jag ett annat, mer positivt refuseringsbrev som jag fick för någon månad sen från en agent:
"I thought that there was much to admire here, in particular your prose style, but I’m afraid that I did not quite feel that all-important connection with your work that I know is vital in this industry, but please do not give up. There are as many opinions out there as there are agents. With best wishes and good luck in your future endeavours"
Så det bevisar att det handlar om personlig smak. En professionell engelsk korrekturläsare gick igenom mitt manus innan jag skickade det, så om min prosa inte är tillräckligt stark beror det inte på att jag är svensk. Den andra snubben beundrade ju min prosastil ...
Det känns tungt och gjorde mycket ont dock att få brevet som kom idag. Det var ett stort och svårt beslut att skriva en roman på engelska när jag redan var publicerad i Sverige. Jag lyssnade på hjärtat istället för hjärnan ...
Men jag tänker inte ge upp. Någonstans i vimlet finns det en agent och förläggare som gillar både min story och min prosastil. Kanske kommer det ett positivt brev/email/telefonsamtal redan imorgon.
P.S. jag har även färgat håret (samma färg lilasvart) det får mig alltid att känna mig bättre. D.S.
Det är aldrig roligt att bli refuserad men jag kan trösta dig med att bok- och författarbranschen verkar desto mer seriös än musikbranschen för där får man aldrig svar överhuvudtagen på någonting man skickar in och det skulle kännas betydligt bättre om någon tog sig att skriva att det materialet man tar sig tid att skicka in inte håller istället för att tiga och lämna en i ovisshet.
Många kramar!!!
du glömde nämna detta för mig igår: "however I think that will come with time. My advice would be to keep on practicing writing in English and try to really make the prose come alive on the page. Do keep us in mind for your next novel in English."
nåväl. det är likadant i sverige med den personliga smaken, men det glömmer man ju bort. jag menar. man får ju refuseringsbrev med helt olika kommentarer i sverige också, så engelskan tror jag som jag sa på tele kan vara något de fastnade över eftersom de lade in att du var svensk.
aaah rörigt. jag menar. isverige fick du ju också massa olika brev. det är bara att vänta på de som uppskattar riktigt litteratur!!!
kraaaaaaaaaaam
Usch, refuseringsbrev är ett gissel. Personliga svar i alla fall, och inte de där hånfulla standardsvaren de annars brukar köra med. BLÄ.
Här hemma drar vi runt och försöker komma till kritan med det som behöver ordnas. På söndag eftermiddag ses vi!
Until then!
