Svenglish - Living Lollo

När min faster och farbror var på besök frågade de om det fanns många svarta människor i Brighton. Jag sa nej. Förra veckan blev jag inbjuden att uppträda på en tillställning som firar nedräkningen till Black History Month senare i höst.

Det var mer svarta än vita i lokalen. Det finns jättemånga svarta i Brighton. Det är bara det att jag inte tänker på det. Lika lite som jag tänker på att typ var sjunde människa jag möter här är gay eller Japan eller har rosa hår. Det är så lätt att smälta in i Brighton. Ingen sticker ut. Om en svart person handlar på ICA i Nässjö finns det de som stirrar. I Brighton är det ingen som stirrar.

Det var härligt att uppträda igen. Att vara på scen. Har inte varit på scen sen i Juni tror jag. Härligt att få ur mig min småstadsångest. Anledningen att jag var inbjuden att uppträda var just att jag är från en annan kultur. Även om jag smälter in i Brighton kommer jag aldrig bli "engelsk". En svart person som växt upp i England är mer engelsk än mig och vi är båda vita på någotvis.