?!?!?!?!?!



Hon bloggar mindre när hon inte skriver. Eftersom hon bloggar om skrivande är det ingen mening att blogga när hon inte skriver. Hon är tjugoåtta år och prisbelönad författare. I Sverige. I England är hon ingenting. Än. Hon skickade sitt manus REPLACING ANGEL till fem agenter. Fem stora agenter. Alla tackade nej till att representera henne. Den agent hon mest av allt ville ha tackade nej så sent som i onsdags.

När mailet med agentens namn dök upp i inkorgen blev hon kallsvettig och bajsnödig. Hon hoppades på att agenten skulle säga att hon ville se hela manuset. (I Storbritanninen skickar man bara in de 3 första kapitlen plus synopsis och personligt brev och ibland CV.) Men agenten sa:

"Thank you so much for sending me REPLACING ANGEL. I've taken a look and I'm afraid I don't think it is right for my list, but I wish you all the best in finding the right agent to represent you."

Vilket i stort sett var samma sak som de andra agenterna sa. Men det positiva var att den här agenten svarade personligen. De andra agenterna svarade genom sina assistenter.

Men just i onsdags kväll fanns det ingen positivitet i hennes liv. Hon tryckte i sig en halv stor chokladkaka och hade tankar på att åka till Beachy Head. (Englands berömda självmordsklippa).

Det blev inget hopp. Men i hopp om nytt hopp städade hon alla sina skåp och lådor och garderob. Hon tog ner allting hon satt upp på väggarna. Istället för flyers vykort konsertbiljetter och diverse annat stirrar hon nu på vita ytor.

Förutom att städa bort sorgen har hon klippt håret för £9, färgat håret själv och skaffat en ny öronpiercing. Målat naglarna har hon också gjort. För att slippa tänka koncenterar hon sig på det fysiska. Sitt rum. Sin kropp.

Nästa vecka ska hon tänka igen. Nästa vecka ska hon ta fram listan med de fem agenter som står näst på tur att få ta emot hennes manus. Hon ska skicka till fem agenter i taget tills någon säger ja. Hon tänker aldrig ge upp.

I torsdags kväll satt hon uppe till klockan ett och svarade på email/brev från åttorna på Kärralundsskolan i Göteborg som hon besökte för en månad sen. Många frågade hur man hittar sig själv. Inte genom att göra fler hål i öronen i alla fall.

Det viktigaste är att ta reda på vad & vilka man gillar och vad & vilka man INTE gillar och fråga sig själv varför. Man hittar sig själv genom att lyssna på sin magkänsla. Och sitt hjärta. Man hittar sig själv genom att skapa drömmar och följa drömmarna.

Att hitta sig själv är svårare än att INTE hitta sig själv för det kräver att man jobbar med sig själv. Att man kanske måste gå en del krokiga vägar. Genvägar är bara senvägar i slutändan.

Och även om man hittat sig själv (som Louise tycker att hon har gjort) händer det att man tappar bort sig själv då och då. Då får man fråga vidare. Att hitta sig själv är också att vara medveten om vad man gör och varför man gör det.

Hon är medveten om att hon städar varenda skrymsle i sitt rum och mixtrar med sitt utseende för att hon måste fokusera på något fysiskt innan det är dags att använda hjärnan igen.

Och hon är medveten om att hennes bror och hennes faster kommer att tycka att det är jobbigt att läsa om henne i tredje person. Men det är bara ännu ett sätt att lära känna sig själv. Att titta på sig själv utifrån, att få distans.

Kommentarer
Postat av: Daniel

Att du skrev i tredje person gjorde det faktiskt mer känslosamt. Som du skrev, ge aldrig upp! Det viktigaste är att du har tålamod! Du har valt att gå den hårda vägen (släppa i England istället för att fortsätta i Sverige) och det kräver mod och det har du!

2010-04-25 @ 11:14:16
URL: http://stevemckagan.blogspot.com
Postat av: Sandra

Tack för det här inlägget. Att läsa de här tankarna stärker mig eftersom jag känner igen mig ganska mycket och det pulserar av STYRKA på varenda rad!!!!!! Det är bräckligt och lysande på samma gång precis som ett liv ter sig när man fokuserar och jobbar och krånglar sig fram när det ligger stenar och annat bråte ivägen. Du rockar!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

2010-04-25 @ 11:23:13
Postat av: a

Livet är en berg och dalbana men ge aldrig upp. Du har mycket styrka och energi. Sätt fokus på något nytt samtidigt som du fortsätter med att försöka hitta en agent. Ang tredje person så kan vara ok ibland.

Njut av våren. Kram

2010-04-25 @ 20:58:33
Postat av: Sara

Kom igen bruden! Ta en chokladkaka till å få i dig det där glada i choklad som man blir glad glad av eller om det var beroende... :o)



Detta är bara lugnet innan stormen. Detta är din SEMESTER innan RA tar över världen. Så snart du har en agent måste du börja jobba, du måste lära känna den här människan som ska ha stooor makt över ditt barn. DET kommer bli jobbigt. Så unna dig att slappna av en stund, och försök att inte oroa dig. RA kommer att gå långt och så är det bara.

2010-05-05 @ 08:04:15
Postat av: sara

men oooook ... jag fattar grejen. jag gör det. pepp pepp. vill jag skicka.



2010-05-05 @ 08:05:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0