Svenglish - Living Lollo

Foto: Malin Arup

När jag var och föreläste om Punkindustriell hårdrockare med attityd i Uddevalla idag fick jag en ovanlig fråga:

Är Amanda egentligen osäker? Hon tänker ju/säger ju hela tiden att hon känner sig så osäker, men samtidigt provar hon på massa saker ... En del som är osäkra gömmer sig ju bara i ett hörn.

Jag kände att jag blev lite överrumplad och bara svamlade fram ett svar. Jag har aldrig varit bra på att prata (om jag inte har övat in vad jag ska säga på förhand). Nu när jag har hunnit tänka lite har jag kommit fram till ett svar:

Klart som fan att Amanda är OSÄKER. Vem är inte det på gymnasiet? Vem är inte det efter gymnasiet, till och med efter att man blivit vuxen? Visst blir det lättare när man är vuxen, men jag tror att alla känner sig mer eller mindre osäkra i vissa situationer.

Osäkerhet hänger samman med självförtroende. Amanda har dåligt självförtroende. Mest för att hon lyssnar för mycket på vad andra säger. Genom hela skoltiden har hon fått höra av Josefin och Erika hur ful och fel hon är. Det är ingen som har talat om för henne att hon duger som hon är. (Det är inte förrän hon börjar umgås på riktigt med Kim som hon fattar att hon är helt okej.)

Men sen finns det ju skillnad mellan osäkerhet och osäkerhet. Blyghet spelar också en roll. Amanda har ändå den har nyfikenheten, drivkraften att vilja prova saker till skillnad från dem som gömer sig i ett hörn. Därmed är det inte sagt att det är bättre att bli fullare än brukligt, att bli tafsad på o.s.v. än att hålla sig borta från sprit och killar. Det är ett val som Amanda gör. Även om hon är trött på det ytliga snacket om fester, killar och kläder känner hon ändå både en inre och yttre press att supa sig full och bli av med oskulden. Mest för att kunna bocka av de erfarenheterna och kunna gå vidare med livet ...

Många (fick jag veta i efterhand) verkade störa sig på Amanda. Ja, de rent av hatade Amanda, men kunde ändå inte sluta läsa ... För de ville veta hur det skulle gå. Så det känns som jag har lyckats med boken. Att väcka känslor som kärlek och hat är på något vis det bästa man kan göra. Hellre det än att någon inte känner någonting ...

Vad vissa störde sig på var att Amanda gör så ”dumma” grejer som t ex att följa med Danny Demon in på toaletten. Jag stör mig också. Man vill ju stoppa henne! Skrika att fattar du inte att han kommer utnyttja dig ... Men det är ju det som skapar spänning. Det hade ju knappast blivit en bra bok om Amanda hade varit Miss Pryd och Ordentlig och läxat upp Danny Demon innan hon följer med honom in på toa ... Jag vill visa vilka följder ens handlingar kan få. Och som Malin påpekade ... t ex när Amanda följer med marknadsknallen in i hans van är hon ju inte så dum att hon tror att han ska bjuda på glass ... Hon måste på något vis känna på sig vad som kan hända. Även om hon inte vill gå så långt!

Jag är själv glad att jag experimenterade med hårfärg, klädstil alkohol, killar m.m. när jag gick på gymnasiet. Jag var osäker, men har blivit mer självsäker senare i livet eftersom jag har de här erfarenheterna med mig och vet varför jag gjorde som jag gjorde. De som stör sig på Amanda kanske stör sig för att de inte känner igen sig i situationen. (Situationen att ha dåligt självförtroende för att man aldrig har varit en del av det snygga och populära gänget på skolan. Situationen att inte nöja sig med att sitta i hörn och vara snäll.) Om jag läste en bok som var skriven t ex ur en Josefin-typs perspektiv kanske jag skulle känna samma sak. Jag skulle störa mig på Josefin för att jag aldrig har varit som henne, men samtidigt skulle min nyfikenhet få mig att läsa vidare ... För jag vet att bara för att man är så kallad snygg och populär betyder det inte att man har ett problemfritt liv. Samtidigt respekterar jag att en del är nöjda med sina liv och har sina egna intressen och inte bryr sig så mycket om fester och sex överhuvudtaget. Jag är avundsjuk på de människor som inte har det här desperata sökandet inom sig hela tiden ... Men vad jag stör mig på är de tjejer och killar som bara följer strömmen och inte tänker själva. Malin gav mig ett bra ord: "kloner". Alltså det är helt okej om man vill klä sig efter modet ,men man måste fråga sig själv om man köper vissa kläder bara för att alla andra har såna kläder eller om man verkligen trivs och gillar det man provar. I stort sett tycker jag att man kan göra precis vad man vill så länge man vet varför man gör det och har bra argument för det man gör. Att man på något sätt har reflekterat över vem man är ...

En annan teori varför en del stör sig på Amanda kan vara att folk känner igen sig men vill inte erkänna det. En del sa att Amandas osäkerhet hör mer hemma på högstadiet. Men alla utvecklas ju i olika take ... Ingen vill ju erkänna att man är osäker ... Kanske inte jätteosäker, men som jag skrev i början av inlägget så brottas ju alla med de här tankarna. Längtan efter att passa in samtidigt som man vill vara sin egen person ...

När Viktoria från Ponton skrev i en recension att Amanda var ytlig som bara tänkte på bantning och killar blev jag lite sårad ... Ytligheten är just det som Amanda vill komma bort ifrån. Visst kan det kännas ytligt att bara kämpa för att få en pojkvän, men sen när hon väl får en pojkvän vill hon ju inte ha honom längre ... Hon inser att livet är mer spännande än att sitta i en soffa och kolla på TV. Dessutom filosoferar hon kring livet genom breven och Hålen som hon skickar till Kim ...

KLICKA HÄR OM DU VILL LÄSA MER OM MITT BESÖK I UDDEVALLA