Anställningsintervju & Beundrarbrev
Jag tyckte att jag hade förberett mig och kände mig lugn ...
men när jag väl kom in i intervjurummet
kände jag mig hur obekväm som helst ...
Vad fan håller jag på med liksom?
Imorgon får jag veta om jag får jobbet som "library officer."
Nu är jag "bara" "casual assistant".
De har så många titlar i England ...
När jag kom ut från intervjun kände jag bara för att gråta.
Kanske för att mensen är på väg.
(Broder Daniel tyckte att jag inte var personlig i min blogg, så nu anstränger jag mig :=):
Kanske för att spänningen jag har känt släppte.
Men kanske också för att jag inte tog intervjun på 100% allvar.
Först och främst är jag författare.
Alla andra jobb jag måste ta för att betala hyran kommer i skymundan.
Om jag skulle få ett jobb som Axl Rose's personliga assistent
skulle jag ändå mest vara författare ...
och därför har jag svårt att visa den rätta entusiasmen ...
När jag kom hem låg det ett brev på hallmattan.
För ett par veckor sen skrev jag brev till min idol Belinda Burns
som har skivit boken The Dark Part of Me.
Och nu kom ett svarsbrev med autograf!!! Skitkul.
Precis vad jag behövde för att känna mig bättre.
En bekräftelse på att jag är författare och att det finns fler såna som jag.
Att det är viktigt att jag fortsätter skriva.
Har även fått en hälsning av författaren M.J. Hyland
som har skivit en annan favvobok: How the light gets in.
Jag vet själv hur superglad jag har blivit för de email och bloggkommentarer och facebookmeddelanden
som jag har fått efter att ha skrivit PIHMA.
Så vad väntar ni på??? Sätt igång och skriv till era favortiförfattare nu.
(Jag vet att Svinto & Lotus är duktiga inom detta område.)
Man behöver all uppmuntran man kan få!!!
Speciellt när man måste ta ett "vanligt" jobb för att kunna betala hyran ...
Härligt gumman!
Du får säkert jobbet!
(fast jag vet att det är lite dåligt för mig om du får det för då får jag väl inte se dig i höst??? :o()
Stig Claesson hadde i sin "En vandring i solen" et sitat som avsluttet boka som jeg syntes var så vakkert at jeg ville bruke det som motto i en av mine bøker. Men jeg ante ikke hvor han hadde funnet det (og som bibliotekar er man jo opptatt av å henvise til kilder).
Derfor sendte jeg en forespørsel til forlaget hans, og regnet ikke med å høre noe, før jeg etter en stund får et brev i posten. De hadde videresendt mitt spørsmål til ham, og fått en fax tilbake, og den sendte de til meg. Og det var ikke en hilsen til MEG, men det var hans ord, håndskreven på et ark. Et svar på et spørsmål.
Ja, det høres en smule fetisjistisk ut, men sånn er det nå.
Sitatet?
"Name and date moss hides from spelling;
But though corpses rot obscurely
Ghosts escape".
Robert Browning skrev det.
Jo, jag brukar ju skriva till bra författare då och då. Det blir ju liksom en respons för dem också att deras ord fastnar någonstans! Det måste ju vara en bekräftelse, om något, på det man gör?
BRA säger jag.
Tack för brevet älskade!
Lustigt, Camilla frågade mig just vad du jobbade med när du inte författade. Och så får jag se att du går på anställningsintervju. Spännande.
Angående att skriva till författare, det borde jag pröva på. Jag har bara skrivit till kungen än så länge... Snart kommer mitt x2000tåg att passera Nässjö, ska jag vinka lite från dig?
Puss & kram
