Uttråkning recept mot skrivkramp
Bullshit. Jag skriver hur mycket jag vill.
Åter igen är uttråkning mitt bästa recept mot skrivkramp.
Planen för dagen var att kolla in en poesigrej här i Wellington. Så jag gick upp tidigt. (halv 9)
och började omskrivningen av del 5 (av 7) av mitt romanprojekt Natalie.
Del 5 visar sig vara den mest utmanande delen. Mitt efter mitten. Andra vändpunkten om
man ska följa råden i The Weekend Novelist Re-drafts the novel.
Det händer mycket. Hemligheter som legat och putrat i karaktärernas bakgrundhistoria
kommer till ytan och jag är inte riktigt klar över balansen mellan Angel och Natalie,
vad som är verkligheten och vad de tror är verkligheten.
Mitt mål var att jobba 1 timma. Men en timma blev till 2,5. Kul, kul, kul.
Efter lunch såg jag fram mot poesigrejen.
Poesigrejen hade semesteruppehåll.
Jag hade oceaner av tid att vandra i. Jag gjorde allt tråkigt. Handla. Sortera bland mina grejer.
Äta. Diska. Bla, bla.
Det fanns fortfarande oceaner av tid.
Jag slog på datorn. Det var bra att trådlöst internet inte funkade på mitt rum.
Det var bra att jag inte hade någon bok att läsa.
(Böckerna på bokbyteshyllorna förvånar mig ...
läser folk bara deckare och chick lit när de reser ???)
Jag fick underhålla mig på annat sätt.
Jag skrev en novell på två timmar.
En idé som har puttrat i min hjärnsubstans ända sen bokmässan.
Äntligen fick jag skriva ner den.
Jag hoppas att jag blir uttråkad igen
så att jag får chans att redigera.
Oh, där slog du huvudet på spiken! Japp, så är det för mig med.
Låter ändå som att du har det trivsamt. Kanske man kan skriva till ditt zebrahostel??
Tänk på att när man gör tråkiga vardagssaker så får man också distans till det allvarliga livet. Diska är ju inte så allvarligt.
Bra att du är tillbaka i jag form i ditt skrivande
Skriv ofta det är absolut inte tråkigt
Kram
Jag läser faktiskt helst deckare när jag är på semester! Fast jag brukar blanda upp det med en tredjedel annat. Bara för att. Haha.
Jag tror man kan blanda upp sitt läsande. Blev nyligen helt chockad när jag hittade substans i något jag trodde var chicklitt. Fast det handlade om en mer vardaglig verklighetsbaserad berättelse om livet och stuff så det var inte riktigt chick-litt. Ibland kan det bara vara skönt att känna igen sig. Ja, böcker man inte tänkt läsa kan ge en tankar man inte tänkt tänka. eller det lät inte positivt. Tankar man inte kommit på annars.
Sedan kanske det bara fanns Nora Roberts och sådant skit, men skumma kan man ju, till sexscenerna åtminstone.
förresten: FOLK läser BARA deckare och chicklitt vare sig de är på semester eller ej. eller förresten när de inte har semester läser de inte alls. så är det för rövelen! jävla grottmän... nja jaja