Svenglish - Living Lollo

Jag minns att Lotus en gång sa att hon inte kunde skriva om hon var alltför glad eller alltför ledsen. (Hon befann sig i någon slags eurofori efter bokmässan) Enligt myten så lever alla slags konstnärer i känslomässiga stormar. Men hur ska man kunna skapa något när det blåser så väldigt? Hur ska man kunna skriva utan att det egna livet piskar sig in i fiktionen? Jag samlar på mig känslor, för att kunna skriva om dem senare, när vinden har vänt. Och det är tur att det finns dagböcker och vänner som man kan skriva e-mail och brev till under tiden ... Kommentarerna på bloggen muntrar också upp, tack så hjärtligt till alla som följer mitt liv och mitt skrivande!

Just nu är hon alltför ledsen för att skriva seriöst. Om en månad kommer hon att åka tillbaka till Europa. Ensam. Pojkvännen måste stanna i Thailand främst på grund av ekonomiska skäl. De har inte bråkat eller sårat varandra, men ibland måste man välja mellan kärleken och karriären. De kommer inte att göra slut, men ta ett uppehåll för att se hur allt utvecklas. Kontakt kommer hållas och chansen är stor att de återförenas i England i början av nästa år.

Man kan också se det metaforiskt: Deras vägar har löpt parallellt under en lång tid, men nu svänger vägarna åt olika håll och de vet inte om eller var och när vägarna kommer mötas igen.