Svenglish - Living Lollo

Det känns verkligen som om ens unge har flyttat hemifrån! (fast just nu ligger väl Amanda och sover i väntan på att Författarhus-Stellan ska läsa om ändringarna i hennes liv) Jag har befunnit mig i ett märkligt "headspace" över helgen... Märker hur rädd jag har blivit om min tid. Att jag fortfarande har den där "vill hem och skriva"-stressen i kroppen.

Igår tog jag en öl med John och hans kompis Rob. Brighton kryllar av människor som PRATAR om konst, men spenderar mer tid på puben än hemma. John har hållit på med en musikvideo hur länge som helst och Rob målar, men säger att det aldrig går att återskapa vad som finns inuti huvudet. Det kändes som om vi var med i någon sunkig generationsroman....

och när jag kom hem läste jag ut Fiesta: The sun also rises av Hemmingway. Han lär ha sagt: "I wrote, in six weeks, one book about a few drunks." Eftersom jag i vanliga fall älskar böcker där inget händer, borde jag ha älskat den. Men det gjorde jag inte...  om det inte varit sån hype skulle jag nog aldrig ha orkat läsa ut den.

Hemmingway sägs ju också vara mästare på "Show don't tell". Men han sammanfattar hur mycket som helst med enkla meningar som "It was nice." Hur mycket "show" är det? Va? Och alla karaktärer pratar på samma sätt och verkar ha ett ordförråd på tre ord var. Drink, drunk, drunk. Visserligen är det ganska skickligt visat att  fyra olika män alla är förtjusta i samma kvinna... men hon är nästan den enda kvinnan som finns med i boken. (inte så mycket att välja på liksom;)

Fast omslaget är ganska snyggt i den här upplagan: En skrivmaskin och bredvid skrivmaskinen en flaska spansk alkohol, ett telegram med tjurfäktningsbild och ett paket cigarrer.
Tack snälla för alla omslagstips. Min senaste idé är en spegel och titeln kan vara skriven på glaset med läppstift...